Arbrå har förlorat en vän. Lokalhistorikern och vännen Tore Svedlund har stilla somnat in den 25 mars. Han var född 1932 och blev 88 år. Han var ett ovärderligt stöd när jag skrev min bok om ”Arbrå under sju generationer”, med sin stora kunskap om socknens historia och sitt stora kontaktnät. Vi höll kontakt och brukade ses nån gång varje sommar för att stämma av forskar-läget. Ibland nere på hembygdsarkivet, ibland på hembygdsgården eller på Kvar-Eriks där vi tog en fika. År 2012 gjorde vi en gubbsafari i bil fyra man genom byarna Parten och Änga där vi alla hade rötter. Här ett par rara bilder från hembygdsgården (med min Christina), och fäbodvallen han älskade.
2018 kom den här skriften ut i stort format och med nästan två hundra sidor späckade med fotografier, kartbilder och andra illustrationer som kommenterats med upplysande texter. Ett hästjobb av fyra gambla gossar från bygden, och klart läsvärd: Lars Göran Larsson, Stig Larsson, Sivert Norell och Stefan Permickels.
När den här skriften utkom häromåret började jag förstås spana efter gården där min farfars mor Ingrid Andersdotter en gång växte upp – ett torp på Flästa nummer 13. Fadern torparen hette Anders Olsson (1835-1890) och modern Brita Larsdotter (1842-1934). Mor Brita blev 92 år innan hon gick bort i lunginflammation. Hon överlevde sin dotter Ingrid med över trettio år, för Ingrid blev ett av tuberkulosens många offer. Det var 1899 på Hof nr 2 i Vallsta där hon då levde med maken Olof Hallström och tre barn: Erik, Brita och Olle. Ingrid blev bara 38 år (foto längst ner). Hon var född den 26 februari 1861, och gifte sig med fem år yngre Olof Hallström från Änga sommaren 1891. De arbetade då som piga och dräng hos en bonde i Forneby. I kyrkoböckerna nämns Olof Hallström i huvudsak som torpare. Men han hade börjat sitt arbetsliv som dräng. Han var född i Änga 1866, året före ”Ett satans år” som Olle Häger kallade året 1867 i en av sina böcker. Olofs far i Änga var husman. Han hade tre äldre systrar och tre yngre bröder. Olof började sitt arbetsliv som dräng hos Hans Olsson på Norränge nr 4, strax söder om Änga på östra sidan av Ljusnan. Där blev han kvar i närmare fem år. Under den tiden kallades han två gånger till beväringsmöten i det militära. När han lämnade Norränge 1889 var det för arbete i Forneby. Det var nära, på gångavstånd från Norränge. Där arbetade han som dräng hos bonden och nämndemannen Erik Persson på Forneby nr 4.
Hos Perssons fanns pigorna Anna Lif och Ingrid Andersdotter. Ingrid var drygt fem år äldre än Olof, men det var henne han blev fäst vid – och i mars 1891 vid trettio års ålder födde Ingrid en dotter. Barnets fader är inte noterad, och barnet dog efter bara fem dagar. Men den 31 maj samma år lyste det för Ingrid och Olof i Arbrå kyrka, och den 14 juni vigdes de av prästen B.G. Jonsson. De flyttade nygifta till ett torp på Norränge nr 3, under bonden Per Erik Persson. Han var från Bollnäs. I stugorna intill bodde andra torpare och s.k. skattetorpare. Efter tio månader fick Olof och Ingrid sonen Erik den 27 april 1892 (min egen gode farfar). Högst sannolikt var Olof far även till flickan som Ingrid förlorade året före. I Födelseboken för Erik står det att han är Olof och Ingrids andra barn i ordningen.
Om Ingrid Andersdotter visste jag länge inte mer än att hon var en flicka från byn Flästa, född utom äktenskapet, och att hon dog tidigt – redan då hennes tre barn var små. Det vackra porträttet nedan av Ingrid hängde på finplats i kammaren hos min farfar och farmor i alla år, under min egen barndoms somrar. Det var i Marmaverken på 1950-talet. I födelseboken för Arbrå står det att Ingrid var född den 26 januari 1861, och dotter till ogifta 18-åriga torparedottern Brita Larsdotter i Flästa.
Ingrids mor Brita var dotter till torparen Lars Andersson på Flästa nr 8, och Ingrid Larsdotter. Britas far dog relativt tidigt. Hon gifte sig så småningom 1864 med Anders Olsson, och de flyttade då med Britas mor och lilla Ingrid (3 år) till Flästa nr 13. Britas farfar och farmor var torparen Anders Larsson och Kerstin Jacobsdotter på Flästa nr 8. I Flästa växte Ingrid upp under stabila förhållanden på samma torp under hela uppväxten, med föräldrarna Anders och Brita och systern Anna (född 1866). Ingrid flyttade hemifrån vid 18 års ålder till arbetet i Forneby. Systern Anna gifte sig 1887 med handelsbiträdet och skräddaren Lars Pettersson (född i Bollnäs). De bosatte sig i Flästa. Ingrid läste ”väl” och förstod gott vad hon läste, noterade prästen efter husförhören i Forneby. Ganska snart flyttade Olof och Ingrid vidare till ett eget torp på Hof nr 2 i Vallsta norr om Arbrå. Där på Ljusnans västra sida slog de sig till ro. Marken där torpet låg ägdes av en karl i femtioårsåldern – välkände och framgångsrike riksdagsmannen Olof Jonsson i Hof, en mycket aktad och mäktig man på bygden och under många år en av bondeledarna i Sveriges riksdag. På fastigheten Hof 2 fanns många stugor och hushåll. Där fnns en arrendator, och ett antal torpare, hantverkare och arbetare. Olof Jonsson förde en politisk tradition vidare i sin släkt. Hans egen far Jon Olsson hade varit riksdagsman på 1840-talet, och var därtill kusin med den rikskände bondeledaren Eric Ersson i Vallsta som hade lämnat andra kammaren i riksdagen år 1868. (Se vidare i min bok Torparliv i Arbrå).
Augusti, 2019: Farfar Erik Hallström drog från Koldemo vid tiden för kosackvalet 1928. Han blev rekryterad downstream så att säga, till nya sulfatmassa-fabriken i Marmaverken. Då var farsan Runo tolv bast, och hade gått i folkskolan i Koldemo. Det blev fortsättningsskola i Marma, och sen jobb som smedhalva i Byn hos Spansks, och sen bilmek i Söderhamn. Men det är en annan historia, som finns i min bok ”Farsan och Flyget” (2009).
Jul i Koldemo i början av 1920-talet, hos min farfar stabbläggare Erik Hallström (Hesågen) och hans familj. De hyrde denna lya i gjutare Arvidssons trävilla. Från vänster med betraktarens ögon: Stockholmaren Algot Rydelius med makan Jenny Boander, långe Dunderberg bakom sin maka, min farmor Anna Hallström född Boander från Bollnäs, och farfar Erik Hallström från Vallsta i mitten (född i Norränge) – med sönerna Runo (f.1916) och Tore (f.1918). Och där bakom Annas mor änkan Elin Boander med sin Karl Fredrik Spansk från Byn i Marmaverken antagligen. Men vem höll i kameran? Kanske värden Arvidsson som Hallströms hyrde av? På väggen porträttet av Eriks mor Ingrid Andersdotter från Flästa (se min bok ”Arbrå under sju generationer”, omslaget). Erik och Anna tog pojkarna med sig och flyttade 1928 till Marmaverken vid tiden för det s.k. ”kosackvalet” till riksdagen. Min farfar Erik hade då fått jobb på nyligen startade massafabriken i Marmaverken med Europas största skorsten. Där föddes deras tredje son Rolf 1929. Jenny och Algot bosatte sig i Stockholm, och fick en son Elver Rydelius 1926. Han blev en duktig dragspelare som fick spela i radio. Elver dog dessvärre ung 1947 i en elak blindtarmsinflammation. Min gode farfar fick jobb i sodahuset på fabriken i Marma och tjänstebostad på Berget därstädes. Där minns jag våra besök på sommarloven under 1950-talets början. Farsan min Runo blev bilmekaniker i Söderhamn, flyttade nygift till Stockholm under kriget, och skruvade ihop de första svenska jaktplanen i Ulvsunda-Bromma. Därefter en karriär på SAS Bromma och Arlanda som kontrollant och ingenjör – med utlandstjänstgöring i Köpenhamn, Zürich, Toulouse, Los Angeles och Tucson, Arizona. Tore gifte sig med dotra till en brandkapten i Gefle och blev charkuterist i Stockholm, och även Rolf flyttade till Stockholm, gifte sig och blev säljare i möbelbranschen. Erik flyttade med Anna efter sin pension till en lägenhet i Stiftelsehuset vid IP i Marma. De avled på 1970-talet och vilar på Söderala kyrkogård.
Glädjande är att boken fortsätter att efterfrågas i bokhandeln i Bollnäs. Så passa på och skaffa ditt exemplar om Arbrås intressanta historia. Den är tryckt i en liten exklusiv upplaga på 200 ex, så en vacker dag blir den svår att få tag på 🙂
Midsommarafton tillbringades även i år i Arbrå. Arbrå och Rengsjö är säkra kort. Regnet uteblev, och vi drog från Mo till Arbrå precis som förra året. Bra högtidstal, stipendieutdelning till Bergåkras jänta, och sen var det fullt ös med körsång, dragspel, små grodorna och slikt kring stången. Vi tog en lugn fika inne i ladans mjuka ljus. Vännerna vid bordet satt som på en tavla av Rembrandt van Rijn. Det blev en fin dag i min fädernebygd… / Janne Hallström
Jag skrev nyligen att häftet ”Torparliv i Arbrå – Olof Hallström i Hof 1866-1910″ är slut hos Helins Bokhandel i Bollnäs. Så är det. Den var tryckt i en ganska liten upplaga. Två ex. lär dock finnas kvar hos Forskarföreningen Släkt & Bygd i Bollnäs (alltså inte i Arbrå som jag skrev nyligen). Släkt & Bygd finns en trappa upp på biblioteket i Bollnäs. Boken finns också att låna på biblioteken i Bollnäs och Arbrå skulle jag tro. / En GODER JUL & ETT GOTT NYTT Forskarår 2018!
Bokning av guidning på tel 0278-256 40 eller 070-532 60 85. Övrig tid beställs via Besökscentrum Världsarvet Hälsingegårdar på Träslottet, tel 0278-256 40
Jag tänker mig Ingrid som ung piga med utslaget hår, kvinnan på bokens omslag. Ingrid Andersdotter i Flästa – min farfars mor som hemkallades av den vita döden 1899 vid trettioåtta års ålder. Mor till tre små barn. Maken Olof och barnen klarade sig undan tuberkulosen. Det är om Olofs anfäder denna bok skall handla. Om gubbarna på svärdsidan i min släkt, och deras familjer. Men också om Olofs många syskon födda i Änga mellan 1857 och 1877. En vacker dag kommer kanske berättelsen även om Ingrids anor. Hennes eget liv med Olof finns redan berättat i boken Torparliv i Arbrå (2010). Här får hon vara omslagsflicka, eftersom maken Olof Hallström redan pryder omslaget på Släktforskarnas Årsbok 2002.
Porträttet av Ingrid Andersdotter bör vara taget någon gång på 1890-talet. Hon gifte sig med Olof år 1891. De fick åtta år tillsammans. Förstoringen som jag har använt till omslaget, är gjord någon gång efter Ingrids död. Den är signerad Gustaf Holms ateljé i Gävle. Holm startade sin verksamhet 1903. Han sände ut agenter i bygderna som erbjöd sig att göra förstoringar av foton som folk redan hade hemma. Förstoringarna blev snyggt retuscherade av hans medarbetare. Holm hade själv en gedigen konstnärsutbildning, och var länge verksam i Gävle. Exakt när och var själva originalfotografiet av Ingrid togs medan hon levde, vet jag inte. Hemma hos min farfar Erik Hallström på Berget i Marmaverken, fanns bara denna förstoring av hans mamma Ingrid. Farfar var sju år när hon dog, och äldst av hennes tre barn.
Min berättelse om Olof Hallströms (1866-1910) bakgrund och rötter i Arbrå är framförallt baserad på arkivmaterial – i huvudsak på kyrkböckerna, men också på rättegångsprotokoll, bouppteckningar, litteratur om Arbrå och Hälsinge regemente, och enstaka tidningsnotiser. Några dagböcker eller andra personliga anteckningar om släktens historia fanns inte hos min pappa och farfar. Berättelsen är därför präglad av ett sociologiskt-demografiskt perspektiv på mikronivå – Arbrå socken speglad i huvudpersonernas sysselsättning, boplatser, kyrkobesök, flyttningsrörelser, äktenskap, barnafödelser, sjukdomar, eventuella förbrytelser och dödsfall. Runt ikring huvudpersonerna nämns också grannar, arbetsgivare och andra som korsade mina släktingars vandring genom livet…(ur bokens Inledning) Fortsätt läsa →
Det finns ett talesätt bland de nordamerikanska indianerna och andra naturfolk, att vi skall tänka sju generationer framåt inför varje viktigt beslut vi tar. Det sägs också att ingen bör kalla sig äkta stockholmare förrän släkten bott sju generationer i Stockholm. Det tycks ligga mycken magi just i siffran sju, och begreppet ”sju generationer”, inte bara hos naturfolken. Bakgrunden till att vi ofta talar om ett perspektiv på sju generationer förklaras sannolikt av att just så många generationer kan var och en av oss maximalt uppleva, om vi har tur. Jag föddes sju månader innan min farmors mor Elin från Galven lämnade jordelivet (1874-1944). Jag blev fjärde generationen vid födelsen, där min far var tredje, farmor andra generationen, och Elin första. Om jag själv skulle få uppleva egna barn, barnbarn och barnbarns barn – så hade jag därmed fått uppleva sju generationer inalles, om jag räknar in mig själv och mina syskon. Den berömda Malstastenen i Hälsingland från 1000-talet uppräknar just sju släktled, ristade med hälsingerunor. Enligt fornsvensk rätt lär släktbegreppet ha omfattat sju generationer. På medeltiden gällde samma regel. Under minst sju generationer levde min fars släkt i Arbrå socken. I sorg och glädje, i ljus och mörker. Minst sju generationer i Arbrå – ja så må vi räkna oss till arbråbornas skara.
I boken Arbrå under sju generationer berättar jag om sju generationer i min fars släkt som alla föddes i Arbrå socken – om deras uppväxt, syskon, giftermål, familjebildning, sysslor, klammerier, umbäranden och död. Boken trycks i Bollnäs, och kommer att finnas till försäljning f.o.m mars-april månad.
Redan nu finns den att få, om ni mailar LINGONSTRAND snabel-a GMAIL punkt COM
INLEDNING: Om bokens tillkomst och källor
– Det så kallade Kosackvalet 1928
– Det kom ett brev
– Landbonde, torpare och husman på Haga
– Tinget på Kurland hösten 1821: En kopparflaska och en kamlotta tröja…
– Uppenbar kyrkoplikt, skam och lösdriveri
– Erikjansarna och Arbrå en skräddarelärling
– Bouppteckningen 1883: Skulder 29 kronor
– Sverige och Arbrå vid 1800-talets mitt
– Beväring på Mohed: Två veckors tjänst och nytt efternamn
– Finkad i Gefle 1852, och ”försvarslös”
– Lär till skräddare hos Erik Kolmodin
– Lars Nöjds dotter Anna
– Grannskapet på Änga nr 5
– Svältåret 1867 och kungaskiftet 1872
– Modern: Anna Larsdotter
BARNEN FRÅN ÄNGA
PROVINSIALLÄKARRAPPORTER 1851 och 1852
HÄLSINGE REGEMENTE och kompanichefens Haga
KYRKAN OCH PRÄSTERNA I ARBRÅ
SLUTORD
KÄLLOR
Bilaga 1: Ur Emigrantutredningen 1907, av Arvid Delin
Bilaga 2: Utdrag ur husförhörslängderna för norra kyrkbyn 1784-1900
Bilaga 3: Beväringar 1811-1885. Den tidens korta värnpliktstjänstgöring
Bilaga 4: Hälsinge regementes chefer 1750-1923 (från Fock till Nyström)
Bilaga 5: Ur generalmönstringsrullan för Helsinge regemente år 1884
Bilaga 6: Roteindelningen för Arbrå 1851-1855
Bilaga 7: Soldatrulla för Arbrå socken 1809, rotar och byar och soldatnamnen
Bilaga 8: Karta och folkmängd över församlingarna i Gävleborgs län 1900
Arbrå under sju generationer 